Hon var Sveriges första kvinnliga golftränare

I USA fanns ännu inga pengar för kvinnor som ville satsa på spelet. Och när hon valde att skaffa barn försvann möjligheten helt till fortsatt proffskarriär. Så Louice Krabbe Wingårdh lämnade 11 år i landslaget bakom sig och blev istället pionjärinom en annan del av golfen. Som Sveriges första kvinnliga golftränare.

1976–1977, gick Louice tränarutbildningar och påförsta jobbet hade hon en bebis på ena höften och en golfbag på den andra.

– Jag är mer stolt över tränarkarriären än om jag hade spelat, för där försvann man liksom som tjej. Vi var alldeles för tidiga. Det började typ 10 år senare med tjejerna och nu tjänar de ju bra med pengar.

På kurserna fick Louice heta Herr Wingårdh och dela rum med män. Upplevelsen att vara ensam kvinna bland en massa män hade ju, i och med de senaste årens diskussioner, kunnat innehålla ett och annat mörker. Men icke.

– De tog emot mig jättefint, i alla fall i starten. Det var fantastiskt. När de sedan började förstå att jag kunde lite mer än dem gällande pedagogiken, och hade lite andra tankar om kvinnliga golfspelare, började de se mig mer som en konkurrent. Men vi har haft väldigt trevligt tillsammans, jag och mina kollegor.

Vad hade du för andra tankar?

– Det går inte att ställa en kvinna som precis börjat bredvid en manlig tränare som slår tvåhundra meter med en järnsjua, då får hon aldrig uppleva succé. Därför börjar jag alltid mina golfskolor med att slå pitchar. Du kan ha driving range-tävling men det är ju precisionen som är golf, säger hon och fortsätter:

– Dessutom hade alla kvinnliga nybörjare gammal utrustning som de fått av sina män. Och en man kommer en halvtimme innan start och tränar lite medan en kvinna kommer med skorna i handen och behöver skynda sig för hon har lämnat barnen. Under rundan tänker hon på middagen hon ska laga när hon kommer hem. Vi är multikonstnärer vi kvinnor och jag har haft väldigt mycket föredrag om det ute på klubbarna, att när man är på golfbanan ska man ta åt sig möjligheten att vara där och leva i nuet.

DEN FYRTIO ÅR LÅNGA tränarkarriären började på Perstorps GK, där en av direktörerna hade sett Louice på en utbildning. Hon var sedan på Ängelholms GK, startade Örkelljunga GK och hade golfskolor runt om i Sverige, i Atalaya i Spanien och på Jylland i Danmark. Hon har kategori 5 medlemskap i PGA, den högsta utbildningsnivån. 

– Det var helt klart den bästa tiden i mitt liv. Hela mars och hela november, i 17 år, hade jag golfskola nere i Spanien. Dit kom folk glada, positiva, skulle lära sig golf och solen sken. Vad kan du önska dig mer i ett sånt jobb? Och kan man dessutom få dem att uppleva succé, då är ju livet bara enkelt.

Nu bor hon i Köpenhamn med sin man, sedan 30 år tillbaka. De träffades på en av Louices golfskolor och reste sedan runt i världen, spelade olika banor och njöt av golfen ihop.

– Han hade sett backspinn på TV och ville att jag skulle hjälpa honom. Men han hade ett förfärligt grepp som jag inte fick ändra på. Jag sa att nu ändrar du greppet till klockan 9 imorgon bitti, annars kan du vara här och bada i poolen och ha trevligt men du kan inte komma på min golfskola för jag kan inte hjälpa dig. Han gick upp till 26 i handicap, men sen så blev det bra, säger hon och skattar.

Men en golfsving behöver förstås inte se ut som i boken för att vara bra, något som Louice var noga med på sina golfskolor. Att anpassa svingen efter varje person.

– När man är ung följer kroppen bara med klubbhuvudet. Har man en 50- eller 60-åring som kanske spelat tennis eller badminton eller något tidigare i livet måste man applicera den befintliga rörelsen i kroppen på svingen. Det är halvmetern innan bollen och halvmetern efter det gäller. Ett bra exempel är Eamonn Darcy, han hade den mest bedrövliga svingen och gjorde någon sorts åtta. Det var en konst att han ens kunde träffa bollen. Men han blev ju miljonär på den.

GOLFTRÄNARLIVET SLITER på ryggen och efter två ryggoperationer kan Louice inte längre spela golf så som hon vill. Även om 78 år i hennes fall känns ungt.

– Det har varit en stor förnöjelse och jag har haft så kul, så jag tänker på det när det gör ont. Nu sitter vi mest och tänker tillbaka på allt härligt som vi har varit med om.

Louice Krabbe Wingårdh debuterade som tränare i en tid när bilder togs i svartvitt, men själv var hon en ytterst färgstark personlighet.