En djup ravin bevakar högersidan om greenen och till vänster är det out of bounds. Eftersom det dessutom blåser motvind och flaggan står långt bak till höger kräver slaget både fokus, kompetens och mod för att bollen ska hamna i närheten av där det är tänkt.

Men Krösatåget från Värnamo bryr sig inte särskilt mycket om den detaljen. Mitt i baksvingen hörs en kort tonstöt innan loket med efterföljande vagnar skoningslöst svishar förbi det elfte hålet på Jönköpings Golfklubb.

Den lilla par 3:an är banans tydligaste signaturhål och det har både med utmaningsgrad och den uppenbara närheten till järnvägen att göra och för ett ögonblick försvinner tanken bort till de klassiska banorna i Storbritannien där golfklubbar, layout, räls och stationer växte fram i nära symbios med varandra under 1800-talet.

Jönköpings GK, eller Kättilstorp som den kallas i folkmun, är inte riktigt så gammal. Men banan är definitivt en av landets verkliga klassiker.

De första nio hålen härstammar från 1937, då Frank Dyer och Axel Wahlström - pro respektive greenkeeper på Göteborgs Golfklubb – hjälpte till att väcka golfintresset till liv i Jönköping. Sedan dröjde det ytterligare 24 år innan välmeriterade Nils Sköld ritade in de andra nio, i den kuperade skogsterrängen strax sydväst om staden.

Markområdet har satt sina begränsningar och topografin likaså, vilket betyder att Kättilstorp uppfattas som kort och lättspelad – men den sanningen existerar bara i scorekortet. Trädridåer skapar trånga passager som tar bort drivern ur spel och samtidigt gör det levande markområdet att få slag slås från plana lägen, vilken också förhöjer utmaningsgraden och ser till att banan är högst relevant också idag.

Möjligen skulle några av greenområdena behöva en uppfräschning, eftersom de uppfattas en aning likartade och varierar en aning i kvalitet, men i övrigt är det här en layout som fortfarande står sig.

Dessutom ligger den bara några kilometer från staden – och utgör därför ett givet inslag på golfweekenden till Jönköping. Den mjuka vårsolen värmer gott. Vi lutar oss bakåt i fåtöljen, på ett av Pirens uteställen, och ser hur strålarna reflekteras i Vätterns ovanligt blanka vattenspegel.

Det här är den perfekta platsen för eftermiddagens after golf och det känns som en riktig lyx att bara få möjlighet att sitta och njuta, bland de myllrande strandflanörerna.

Jönköpings läge är verkligen fantastiskt och staden omfamnar den stora sjön på ett sätt som få andra svenska motsvarigheter gör med sina lokala vattendrag. Med tiden har Jönköping också blivit bättre på att integrera både Vättern och betydligt mindre Munksjön i stadsbilden och mängder av restauranger och uteserveringar har vuxit fram intill vattnet.

Egentligen är Jönköping den perfekta destinationen för en härlig långhelg i golfens tecken. För en stor del av landets golfpopulation är det geografiska läget utmärkt, med tanke på att landets tre största städer nås på tre timmar eller mindre.

Här finns också ett tiotal banor inom en halvtimmes bilresa – och variationsrikedomen är stor. Dessutom är själva staden lätt att trivas i och närheten till mässtäta Elmia gör också att hotellutbudet är gott (så länge stora mässveckor undviks).

För den golfhistoriskt intresserade är också ett besök på Ryfors GK av stort värde, eftersom det var här golfens föddes i Sverige mot slutet av 1800-talet, då det svingades på den Sagerska egendomen, även om det aldrig uppstod någon golfklubb på orten där och då.

Ryfors Gk är en trevlig bekantskap, men för att nå Jönköpingsgolfens absoluta epicentrum så får man bege sig en kvart därifrån. För på vägen från Ryfors in mot Jönköping ligger nämligen Sand Golf Club.

Det handlar om en modern bana som på bara 13 år har blivit en av de mest välrenommerade i landet. Somliga kallar Arthur Hills och Steve Forrests design för inland links och nånstans går det förstås att både förstå och rättfärdiga begreppet – men oavsett vad man väljer att rubricera den som så finns det ett faktum som går över allt annat.

Sand är en rolig golfbana.

Hills och Forrests härliga layout växlar ideligen tempo och svårighetsnivå, där den löper fram mellan de schaktade sandformationerna. Vi måste hela tiden vara uppmärksamma på de hinder och utmaningar som väntar, men också hålla utkik efter när det kan vara läge att ta foten från bromsen och istället trycka gasen i botten eftersom det finns en möjlighet.

Förstagångsbesökaren kan möjligen uppleva de omfångsrika bunkerklustren och tuffa unduleringarna som en aning svårtuggade, men sätter man sin spelstrategi och följer den blir allt så mycket enklare. Det finns många höjdarhål att välja mellan, men vi fastnar framförallt för det 12:e – ett medellångt par 4 där vattnet kramar hela högersidan innan inspelet mot den inbunkrade greenen.

Tycker du hålet är tufft?

Vänta till det 15:e, som kan vara ett av landets tuffaste korthål och som innehåller ett 15-tal bunkrar, utöver de myndiga meter (oavsett vilken av banans fem tees du spelar från) som presenteras i scorekortet.

Vi tar ett par simtag i det varma vattnet och lägger oss på mage och blickar ut över Hokasjön. Efter att ha fått en rejäl omgång på Sands 15:e (och en hel del andra hål) är det här precis vad kroppen behöver.

Vi har förflyttat oss en halvtimme söderut, till en av de verkligt etablerade golfdestinationerna i Sverige – och kanske själva sinnebilden av ett golfhotell. Det handlar givetvis om Hooks Herrgård. Här finns ett antal olika byggnader med varianter av hotellrum, ett restaurangkök som alltid levererar och en utsikt som också är av toppklass. Men numera är det hotellets fantastiska spa som utgör anläggningens hjärta. Hooks Herrgård investerade närmare 60 miljoner i den lyxiga spabyggnationen, som har sett till att öka beläggningen ordentligt utanför golfens absoluta högsäsong.

Men också golfare uppskattar förstås initiativet.

I synnerhet som det finns två golfbanor på platsen och många väljer att försöka pricka in båda under samma dag – vilket kan vara slitigt för kroppen.

De är helt olika i sin presentation och om Parkbanan är den mer estetiskt tilltalande med sitt härliga läge intill sjön, så utgör Skogsbanan ofta en mer intensiv golfutmaning och är mer variationsrik i sin design.

Men ska man bara välja en så är rekommendationen ändå att satsa på Parkbanan.

Ett antal nya fairwaybunkrar har förhöjt den spelstrategiska upplevelsen från tee, kvaliteten är oftast god och upplevelsen att gå utmed sjön under en ljummen försommarkväll svår att överträffa. Så länge du inte spelar med en kraftig vänsterskruv.

För vi har Hokasjön som vår ständiga följeslagare utmed vänstersidan på vägen bort, men när banan vänder finns istället den småländska skogen som distraherar till vänster om fairway. Banans svaghet är korthålen, som inte är överdrivet upphetsande och borde kunna vässas till, men helhetsintrycket är ändå att detta är en väldigt trivsam golfupplevelse – som får sätta punkt för en härlig långhelg i trakten kring Jönköping.

Men det lär inte dröja länge innan vi är tillbaka.