Intervju: Alexander Björk
I september 2025 kom beskedet att Alexander Björk avslutar sin proffskarriär, 35 år gammal. Trots att han fortfarande var nära toppen. Vi har träffat smålänningen för att prata om det ovanliga beslutet – och vad han ska göra nu.
I Huairou-distriktet norr om centrala Peking breder vackra Topwin Golf & Country Club ut sig. Kuperade hål lockar med smala fairways och tungan-rätt-i-mun-layout. Här syns pampiga panoramavyer över ståtliga bergskedjor, blommande kastanjeträd och på vissa hål även världens längsta och mest kända tegel- och stenkonstruktion. Den kinesiska muren.
Dock syns inte särskilt mycket av den praktfulla utsikten den här söndagen i slutet av april 2018. Himlen är mjölkvit och skog och berg omkring är suddiga i dis.
Men i sinnet är det kristallklart.
Namnet ”Alexander Björk” hade gjort stadiga besök på ledartavlan i flertalet Europatourtävlingar tidigare under säsongen. Men aldrig hade det stannat högst upp. Något Volvo China Open skulle ändra på.
Det är tätt i toppen. Vid ett tillfälle under finalronden delar hela sex spelare på samma ledarscore. Men när Alexander rullar i sin parputten på 18:e knyter han näven. 65 slag. Inte en enda bogey. I klubbhuset är väntan lång och nervös. Men när engelsmannen Matt Wallace missar sitt inspel på 18 och spanjoren Adrian Otaegui ödelägger sina chanser på 17 är det klart. 27-åriga Alexander Björk har skrivit in sig i svensk golfhistoria som en vinnare på Europatouren.
– Det är en av de bästa rundorna jag någonsin spelat under sådana förutsättningar. Man tror aldrig att man ska vinna, men så var det äntligen min tur. Det är nog den där känslan jag kommer sakna mest. När man är i toppen på tävlingen och det börjar närma sig på söndagen. Spänningen av att vara med och slåss om segern.
Kort senare blir han även utnämnd till världens bästa järnspelare under 2018 av DP World Tour. Före giganter med majorsegrar och Ryder Cup på sina cv:n.
DET HAR GÅTT dryga sju år sedan den där magiska dagen i Peking när han nu sitter i ett konferensrum på Sand GC utanför Jönköping. Den första frosten ligger vackert över banans unika landskap och trots en i övrigt ganska blöt och grå höst lyser solen. Det har bara gått några veckor sedan han gick ut med att golfkarriären har nått sitt slut. Att glöden som alltid funnits där börjat sina. Och att drivkraften är redo att läggas på något nytt.
– Känslan har smugit sig på lite de senaste åren, det är svårt att svara på exakt när men kanske sedan början av 2024. Jag var van vid att jag kunde stå hur länge som helst och träna och spela, och plötsligt kom jag på mig själv med att kolla på klockan efter en halvtimme. Det i kombination med att jag har varit borta och rest mycket från familjen, och jag har känt att jag egentligen vill vara med dem.
För hemma i Jönköping väntade frun Catherine, sonen Philip och dottern Linnea.
Det sägs att du kan bli expert på vad som helst om du lägger 10 000 timmar. Alexander Björk uppskattar att han har tillbringat över 30 000 timmar på golfbanan sedan de första slagen med farmor och farfarpå en liten drivingrange i Skåne. När han var 14 började elitsatsningen på riktigt och sedan dess har han spelat 17 säsonger som proffs, inklusive 9 majors, och tagit 10 segrar totalt, varav en på DP World Tour (före detta Europatouren).
Bara så sent som 2024 hade han spelrättigheter på PGA-touren, där han under våren som bäst tog placeringen T11 i The American Express. Han har även kvar kortet på DP World Tour under 2026. Men han är klar.
– Det är ju både fördelen och nackdelen med golf att man kan hålla på väldigt länge. Skulle man vilja skulle man kunna spela till man är 55-60 i alla fall, vilket många gör. Samtidigt gör ju det ett beslut av att sluta svårare eftersom det i många fall inte är rent kroppsligt.
Du är 35 år, och det är bara något år sedan du tog dig till PGA. Känns det som du slutar lite på topp?
– Svingmässigt är jag nog det bästa jag varit i karriären, så utgår man från det är det inte en helt fel reflektion. Men jag har alltid varit mer inriktad på DP World Tour. Det är där jag har kikat på tävlingar när jag var yngre och drömt om att spela. Jag har inte haft någon strävan efter PGA-touren eller USA. Det var mer något som dök upp i och med kvalificeringen via topp 10, och när möjligheten kom ville jag testa hur det var.
Men tiden på PGA blev inte riktigt som han hade tänkt sig. Kontrasten blev stor, både med tillvaron i USA och spelförutsättningarna på touren.
– Jag kom från en position på DP där jag hade spelat länge och har hög ranking till PGA som en nykomling, och jag fick lite börja om från botten igen. Man blir placerad i sena startgrupper och får ibland inte ens spela klart sin runda samma dag för att det är så stora startfält. Jag kom också dit efter en höst där jag pushat kroppen lite väl hårt för att ta ett av PGA-korten, och på det blev det långa resor från familjen. Det var tufft, men det är jättekul att ha varit där och få uppleva det även om det blev en ganska kort sejour.
Tror du att din upplevelse av PGA har med tappandet av glöden att göra?
– Ja men lite kanske. Vi skulle försöka flytta hela familjen över till USA under den perioden. Det fanns inte riktigt möjlighet att ha något permanent där i ett så tidigt skede, så det var inte så lätt för barnen att byta boende och flyga varje vecka. Det tog mycket på dem och de var väldigt glada när vi kom hem igen efter två månader. Och då kände jag att de måste få vara hemma och ha den tryggheten.
Rent reportagemässigt vore det förstås fördelaktigt med lite drama när beslutet ska förklaras. En viss sorg över att en era är över, en missad chans som sliter lite i känslotrådarna eller möjligen lite vånda kring beslutet. Men nej, han sitter tillbakalutad på stolen och pratar lugnt. Han är tillfreds.
Var det svårt att acceptera beslutet när du lagt så mycket tid?
– Det var faktiskt inte det, i och med att det var jag själv som tog det var det väldigt genomtänkt och kändes bra. Hade jag haft drivkraften kvar hade jag fortsatt.
Under det senaste året har han prioriterat att pausa och umgås med familjen. Men nu börjar det där drivet puttra på insidan igen, redo för nästa utmaning.
– Jag har hittills kikat på passiva investeringar, nu är jag mer sugen på att gå in operativt i någonting. Om det är i ett tidigt skedde eller i mer etablerade bolag, det får framtiden utvisa. Jag är ganska öppen för vilken bransch det är, idrott är alltid jättekul men det behöver inte vara idrott. Det viktigaste är att det är något jag känner är kul och något jag får lägga ner hela den här drivkraften på. Nu har jag ju sparat upp massa driv och energi under ett år så jag är extra taggad.
Som första steg in i den nya fasen i livet läser han på Handelshögskolan i Stockholm. En efter-karriären-utbildning särskilt för elitidrottare. Kursen heter Management Diploma och ger en grund i företagande, ekonomi, juridik, strategi, affärsutveckling och ledarskap. I årets klass är de nio och utöver ett nyligen pensionerat golfproffs hittas bland annat alpinstjärnorna André Myhrer och Maria Pietilä Holmner.
– Det roligaste hittills har varit att få byta erfarenheter med de andra elitidrottarna. Sen är alla i lite samma skede, så man har väldigt mycket nytta av varandra där. Det passade perfekt för min del som en början på transformationen in i det nya livet efter golfen.
Hur ser din relation till golf ut nu efter karriären?
– Jag kommer absolut fortsätta att spela golf, jag tycker det är kul att gå ut och spela lite småmatcher med kompisar. Det är inte så kul att träna och nöta golf, det har jag gjort så mycket, men jag går tillbaka lite till det jag tycket var kul när jag var junior. Köra små närspelstävlingar med kompisar och slå långa drives på rangen. Så finns det ju mycket möjligheter för golfspel, det är mycket företagsevent med golf involverat och det kommer jag säkert fortsätta med.
Jag tycker fortfarande det är kul att spela, och det är ju det viktigaste.
Vad är du mest stolt över i din karriär?
– Helt klart segern på DP. Det var också väldigt häftigt att bli utnämnd till världens bästa järnspelare 2018. Sen är jag stolt över hela resan, från att jag började spela med farmor och farfar när jag var fem till att gå hela vägen via alla tourer upp till DP, för det var en hel del motgångar på vägen. Jag är stolt över det jobb jag lagt ner för att ta mig hela vägen.
Det kommer bli en sista tävling under 2026 på DP World Tour, för att samla familj och vänner och få ett ordentligt avslut på proffskarriären. Men vad exakt som väntar i livet efter golfen återstår att se.
Det gäller bara att vi andra har värmt upp svingen och är ordentligt redo när namnet på en gång världens bästa järnspelare, ”Alexander Björk”, dyker upp i startlistan på nästa företagsevent.
