Ludvig Åbergs tränare Hans Larsson om förberedelserna inför Ryder Cup
Vad tar de med sig från erfarenheterna i Rom, vad slipar de på i närspelet och den viktigaste frågan av allt – hur är formen? Vi ringde upp Ludvig Åbergs tränare Hans Larsson och pratade om förberedelserna inför Ryder Cup 2025.
Har ni några specifika delar som ni tränar på som blir viktiga på just den här banan?
– Nej jag skulle inte säga att vi gör något sånt. Det finns ju vissa förberedelser man gör om man åker över och spelar brittiska öarna, då gör man vissa typer av slag som man vet att man kommer göra ofta men den här banan är ju en tuff majorbana-uppsättning egentligen. Det finns ingen spelstrategi som slår att utföra ett golfslag bra. Slår du bollen dåligt så spelar det ingen roll vad du har för spelstrategi. Så det handlar mer om att göra sina egna delar så bra som möjligt, och är de bra så passar den här golfbanan honom bra.
Vad fokuserar ni på då?
– Hans största styrka mot resten av världen är att han är bra med drivern, och där vill vi ju naturligtvis behålla honom. En del i träningen har varit att lyfta järnspelet, vilket har faktiskt tagit sig ett steg statistikmässigt med det jobbet vi har gjort. Vi har också gjort ett jobb i hans närspel med framför allt ruffchippningen som behöver bli bättre. Och den sista delen har varit puttningen som varit lite för svag överlag. Puttningen är väsentlig, inte minst i matchspel. Du behöver slå i lite puttar på 4-6 meter. Det kan lätt få lite tryck på motståndarna och speciellt om du kan få i det tidigt i matchen.
Kanske den viktigaste frågan av alla, hur är formen?
– Det är mycket som har gått i rätt riktning sedan PGA Championship. Det som kanske inte har gått så snabbt som vi hade önskat är närspel och putting. Han själv tycker det trendar i en bra riktning. Han är naturligtvis glad och motiverad och positiv på det han gör så det är sällan du får höra något annat. Han är ju rätt lugn i sig själv som människa och går inte igång så mycket. Han har ju i grunden ett bra grundmurat självförtroende i det han håller på med och till det arbetet han gör så sen är det ju saker som han bara försöker putsa på. Men så här är golflivet, det är ett ständigt putsande.
Skiljer sig förberedelserna något när det är matchspel mot när det är individuellt?
– Ja men till viss del kan det vara lite annorlunda. Det de gör är ju i 99% av fallen individuellt och bryr sig bara om sitt eget team eller sin egen caddie. Men nu finns det en annan dimension, de tävlar för något som är större än sig själva, för en kontinent, en kapten eller en vicekapten, för en flagga. Det finns ju inget större för dem skulle jag säga, och det tror jag att mer eller mindre samtliga skriver under på. Så det är mycket i hur är jag både mot mig själv och mot den andra. Hur agerar vi på tee, när vi kommer fram till boll, efter ett hå. Både i med- och motgång. Det finns ju ett perspektiv i det också att man vill ge energi till sin medspelare också.
Vad tar ni med er från erfarenheterna i Rom?
– Jag skulle säga att så som Ludvig gick in i förberedelserna för Rom så har han ju en tilltro till det han gjorde då, och det vill han göra igen. Det är mycket den här balansen av vad gör andra och vad är viktigt för mig. Det tror jag är viktigt att vara ärlig och stark mot sig själv och inte bara följa en viss grupp.
Hur förbereder man sig för Ryder Cup-atmosfären?
– Har man aldrig upplevt det tror jag inte man kan förbereda sig för det. Man har ju hört om vissa fall där caddien fått gå upp och pegga åt spelaren på första tee för han kunde inte få dit bollen på pengen. Nu vet de ju mycket mer vad det innebär och hur de hanterade det i Rom. Men det pratas ju väldigt mycket om hur den amerikanska publiken kommer bete sig där, men spelarna är ju förberedda på det. Det är inte säkert amerikanerna kommer bete sig särskilt lämpligt, särskilt om de är onyktra. Man får nog räkna med att det kommer komma en del kommentarer och skrik. Det får man vara inställd på och inte reagera på det. Det kommer nog vara det viktiga, att inte gå igång på det. Det får flyga förbi bara.
Hur ser din roll ut på plats?
– Som coach är jag ju där naturligtvis för att supporta honom som en nätverksperson, diskutera olika saker som händer, strategi kanske. Men min förhoppning är att jag kan stå mer tillbaka och låta honom köra och bara ha en observerande roll. Kan jag så håller jag mig ur vägen, behövs jag så kliver jag in. Men det är ju den enda tävlingen på året som jag som coach får gå innanför repen och kan komma ganska nära honom. Jag kan höra caddien och spelaren resonera mer, jag kan inte gå in till dem men jag kan vara lite närmare hela vägen och fånga upp lite signaler som händer. Det är ju en väldigt häftig grej.
Vilka vinner?
– Den gyllene frågan. Om man tittar på procentuella chanser skulle jag säga att i förhållande till tidigare år att på förhand har Europa en bättre chans än vad de haft tidigare. Det är klart att varenda cell i mig vill säga att de vinner, men hemmaplansfördelen vet vi statistiskt är alltid större. Jag har en god känsla på att Europa kommer sätta ett stort motstånd.
Hans Larsson