Här finns världens mäktigaste puttersamling

Regnet har avtagit och vinden mojnat djupa andetag och försöker hitta den rätta linjen i det tilltagande mörkret över Loch Lomond Golf Club. Hon har varit tre ner i den viktiga singelmatchen mot amerikanskan Michele Redman, men kämpat sig tillbaka och allt som nu skiljer den 29-åriga rookien från en evig hjälteroll i Solheim Cup år 2000 är en putt på tre meter. Med tanke på hur hon puttat tidigare under veckan – och i sin karriär – borde den närmast vara att beteckna som en formalitet, men några sådana finns aldrig i golf i allmänhet och Solheim Cup i synnerhet.

Hjalmarssons putt är perfekt slagen, skickar bollen under jord – men det europeiska laget till himmelska höjder. Återigen är det en svenska som har spelat huvudrollen i den ikoniska lagmatchen och den avgörande putten är för alltid det slag som har kommit att definiera Hjalmarssons starka karriär.

– Det tillfället är det häftigaste jag har upplevt inom golfen. Att få avgöra en Solheim Cup-match är få förunnat och att dessutom få göra det som rookie och på hemmaplan är nästan unikt. Så det är ett väldigt kärt minne för mig, säger svenskan.

24 ÅR SENARE.

Ping-chefen John K Solheim slår koden, tar ett distinkt tag i en av de fem reglar som utgör vredet till den bankvalvsliknande dörren, justerar den ett varv och drar dörren mot sig. Vi vet alla vad vilken syn vi kommer att mötas av när den öppnas och valvet blottar sitt innehåll. Ändå går det liksom inte att värja sig när kaskaden av guldglans möter våra ögon, eftersom det är en oerhört mäktig syn. Rad efter rad med blänkande putters breder ut sig och vi börjar nyfiket rota runt i hyllorna, i jakten på svenska namn. De står i bokstavsordning och Jesper Parnevik fladdrar förbi, liksom Fredrik Jacobson och Sophie Gustafsson. Men också profiler som Tiger Woods och Seve Ballesteros. Till slut dyker också Carin Hjalmarssons Solheim Cup-putter upp, även om den har hennes dåvarande namn Carin Koch ingraverat.

Det är nämligen här de hamnar – kopiorna av alla Pingputters som har använts vid segrar på någon av de stora tourerna i golfvärlden eller vid andra viktiga ögonblick, som Solheim Cup. Och besöket i det klassiska guldvalvet är ofta höjdpunkten för de gäster som får möjligheten att kolla in Pings huvudkontor i amerikanska Phoenix.

Här finns idag ungefär 3 000 putters, varav 106 hämtade från någon av golfens majortävlingar. Den äldsta tillhör John Barnum som vann Cajun Classic 1962 med den klassiska Pingmodellen ”69”. Över 500 varianter av succéputtern Ping Anser finns representerade och därmed är det den mest framgångsrika modellen.

Idén är Pinggrundaren Karsten Solheims.

- När farfar hade varit ett antal år på sin tidigare arbetsplats fick han en guldklocka som tack för sin lojalitet och han tyckte om den idén och tog den med sig när han skapade Ping, men satte en lite egen twist på det, berättar barnbarnet och Pings nuvarande vd John K Solheim.

Så när spelare började vinna med Solheims putters ville han helt enkelt skicka ett tack och en form av belöning. Så han bestämde sig för att skapa två kopior av den vinnande puttern – en för spelaren själv och en för den egna samlingen, som snabbt växte.

- Till sist skapades det guldvalv som finns idag och det har blivit en riktig attraktion. Det finns ofta en wowfaktor när dörren öppnas och man ser allt guldblänk där inne. Vi har också fräschat upp det en del med ny belysning, vilket har förstärkt effekten. Men jag gillar också att spelaren får en egen putter med sig och vet att många värderar detta högt och har gjort i ordning fina platser för dem hemma, säger Solheim.

Många spelare passar också på att besöka valvet när de själva har möjlighet.

- Första gången jag var där var redan i college och då blev det ju en dröm att ha en putter där i framtiden. Jag tycker det är häftigt att valvet finns och det är roligt att själv vara med på ett litet hörn med några putters som alltid kommer att vara kvar där, säger Carin Hjalmarsson.

Guldvalvet är en av många saker som skiljer Ping från andra tillverkare av golfutrustning. Medan i stort sett alla konkurrenter har sina högkvarter vid kusten i Carlsbad och Kalifornien är Pings rötter fortfarande fast förankrade i Arizonas ökenlandskap. När många andra väljer att ha korta produktcykler, så avvaktar gärna Ping med att släppa ut en ny modell på marknaden. Och företaget har varit milt sagt avvaktande till att öppna upp för försäljning över webben, utan vill helst att alla köp ska föregås av en custom fitting.

- Vi vill karakteriseras av att vi försöker vara innovativa, men jag kan förstå att vi uppfattas lite konservativa ibland. Min farfar Karsten var en innovatör och gillade att testa olika saker, eftersom han var ingenjör i botten. Men han var också mån om att vi stod för kontinuitet och även om vi är ett mer modernt företag idag så är våra grundvärderingar desamma, säger John K Solheim.

Han är den tredje generationen inom familjen att driva företaget, även om hans far John Solheim fortfarande är verksam i det dagliga arbetet. VD-kontoret är, på amerikanskt manér, väl tilltaget och innehåller såväl rustika möbler som brokiga minnessaker från företagets äldre dagar på väggar och i hyllor. John K. Solheim äter beställd sallad vid mötesbordet och pratar om golfvärldens tillstånd och samtalet pendlar mellan LIV-touren, Pings produktnyheter inför 2025 och golfbollens begränsning som införs om bara några år.

- Jag måste säga att jag är orolig inför regeländringen. En av de roligaste sakerna i spelet är att slå långt och att nu göra en förändring som innebär att man tappar en hel del av sin längd… jag vet inte, för mig känns det inte helt rätt. Det finns säkert många smarta människor på R&A och USGA som har räknat ut detta, men jag måste säga att det är lite bekymrande. Vi borde sträva efter att få spelet att växa istället och det gör vi inte på det här viset, tror jag.

Hur förbereder ni er för förändringen?

- Det är klart vi pratar om den och funderar på hur det kommer att påverka oss. Men vi tillverkar ju inga bollar, så på det viset blir det inte lika påtagligt för oss. Så just nu fokuserar vi på andra produkter som vi ska släppa.

Som vadå?

- Vi släpper ju såklart en helt ny serie i form av G440 under 2025 så det är mycket fokus på den. Men vi har också andra intressanta produkter på gång. Vi har en riktigt cool bunkerklubba som kommer, 64 graders loft, 14,5 graders bounce och full-face-skåror. Jag har själv en del problem i bunkern men den här går inte att misslyckas med, säger Solheim och berättar samtidigt att han redan har testat den i knivskarpt läge under en prestigefylld utflykt till klassiska Oakmont med kompisar.

Vad känner du inför lanseringen av den nya G440-serien?

- Spännande som vanligt. Vi har ju landat i att det blir ett intervall på två år mellan våra lanseringar i G-serien just nu och vi gillar det. Jag tycker inte det känns helt rätt att man ska köpa en sak och sedan kommer det ut något helt nytt månaden efter. Men gällande G440 så känns det som en riktigt stark produktserie och det ska bli kul att släppa ut den till golfarna, säger John K Solheim.

När intervjun är över går vi en rundtur i fabriken. De komponenter Ping använder tillverkas i Asien, precis som i stort sett alla andra tillverkares. Men det är här, i en industrilokal i utkanterna av Phoenix, som de olika delarna får liv och sätts ihop till klubbor enligt de noggranna toleransnivåer som företaget sätter upp.

Vi följer hur en järnsjua passerar de olika stegen i processen och konstaterar att trots att robotar till stora delar har tagit över många av industrins repetitiva och ibland monotona arbetsuppgifter är det påfallande många delar av en golfklubba där allt fortfarande sker manuellt hos Ping. Så har det varit sedan grundaren Karsten Solheim själv härjade runt på fabriksgolvet och adderade blyvikter, hjälpte till att bocka klubbhuvuden och ville vara delaktig i så många delar av processen som möjligt. Och så lär det fortsätta. John K Solheim har precis sett till att investera stora pengar för att uppdatera fabrikslokalen och ge de anställda bättre förutsättningar att sköta sitt jobb och indikerar att det snarare handlar om att anställa än att dra ner för att kunna möta upp mot ökad efterfrågan.

På en vägg intill arbetsytorna hänger en tavla som visar hur länge de olika anställda har arbetat i fabriken. Snittet är över tio år, men ett ganska stort gäng har passerat över 30 år på Ping och några till och med 40.

En trappa upp står Karsten Solheims kontor kvar, precis som det såg ut när han gick bort år 2000. Tavlor, bilder, skisser, anteckningar, pennor och modeller av putterhuvuden – allt är intakt. Delvis av nostalgiska skäl kanske. Men också för att bevara kulturen som sitter i väggarna i ett av de mest klassiska företagen inom klubbtillverkning, genom att visa hur allt en gång började. Samtidigt som toppmoderna produkter med banbrytande teknologi sprutar ut från produktionslinorna intill.

Dåtid möter nutid.

Konservatism blandas med innovationsglädje.

Förändring varvas med kontinuitet.

Precis som det har varit sedan Ping grundades i slutet av 1950-talet.

John K Solheim är tredje generationens vd inom Solheimfamiljen.