Fraktfritt över 1000
Bonus på alla dina köp
Prova järnset i 30 dagar
Hon kom till Royal Troon 2020 som nummer 304 i världen. Men lämnade Women’s Open som majormästarinna – och en av de största skrällarna i damgolfhistorien. ”När jag tittar på sändningen i efterhand så blir jag imponerad av vad jag gjorde", säger tyskan Sophia Popov.
Det är situationen hon har drömt om i hela sitt liv. Det är chansen att lämna den anonyma tillvaron på undertouren och introducera sig själv för en hel golfvärld genom att vinna den kanske mest prestigefyllda turneringen av dem alla.
Sophia Popov leder Women’s Open på Royal Troon med tre slag inför finalvarvet och bara 18 hål står mellan henne och historieböckerna.
Problemet är bara ett.
Hon ligger på 304:e plats på världslistan och ingen så högt rankad spelare har vunnit titeln förut – så alla går egentligen bara och väntar på det stora raset.
– Det var ingen som trodde på mig och jag var väldigt nervös på första tee. När jag slog ut på ettan så önskade jag att jag befann mig på det 18:e hålet som ligger strax intill och att ronden var över, säger Sophia Popov till Dormy Magasin.
För att lugna nerverna behöver hon en bra start, på det ganska beskedliga förstahålet. Men det blir precis tvärtom. Uppumpad av allt adrenalin slår hon längre än vanligt, utslaget går ned i en djup pottbunker och det slutar med ett tappat slag. Precis som väntat, enligt omgivningen.
Men vad som börjar med en skakig inledning utvecklas till ett vackert stycke golfhistoria.
En birdie på tvåan följs upp med ännu en på trean och ytterligare en på sexan. Och när Sophia Popov så småningom når 18:e tee är ledningen tre slag före thailändskan Jasmine Suwannapura.
– Samtidigt som jag fick en darrig start på ronden så var det också som att det där bunkerbesöket lugnade ned mig på något sätt. Och därefter var jag så fokuserad på mitt spel; att bara sikta och slå slagen. Sedan fanns det några nyckelslag som jag klarade av, som att träffa fairways på hål 9, 10 och 11 som är tuffa. Så det kändes egentligen ganska bra under hela ronden, säger Popov.
Det blir aldrig någon dramatik. Sophia Popov kan kosta på sig en bogey på det avslutande hålet innan hon kastar sig in i maken och caddien Max Mehles armar efteråt – som den första kvinnan från Tyskland att vinna en major.
TVÅ ÅR HAR GÅTT sedan den där magiska söndagen i augusti. Sophia Popov har gått från en slitsam tillvaro där ekonomi, schema och spelrättigheter har varit ett ständigt pussel till att vara en påpassad stjärna med full kalender och garanterad plats på alla de stora tävlingarna runt om i världen. Morgonpasset på gymmet hemma i Phoenix är avklarat när hon slår sig ned framför Teams-skärmen i en avslappnad hoodie för en intervju med Dormy Magasin.
– Mitt liv är betydligt mer hektiskt idag. Jag har fler möten, mer förfrågningar från media och har helt enkelt mer att göra. Men annars skulle jag inte säga att mitt normala liv har förändrats så mycket, förutom att jag har fått nya möjligheter med min golf eftersom segern etablerade mig och det är klart att det är en mer njutbar position att vara i.
Har du funderat hur det var möjligt att göra det du gjorde?
– Min make ramade in hålflaggan från 18 så vi har den på väggen och jag påminns varje dag, vilket är rätt skönt. Men ja, vad ska jag säga. Ingen trodde på mig, förutom jag själv. För jag var äntligen fri från alla mina skador och kunde spela på det sätt jag ville. Dessutom sa ju många att jag hade sån press på mig, men jag kände mer att jag inte hade något att förlora.
Vad känner du när du tittar på sändningen i efterhand?
– Jag blir imponerad av det jag gjorde. Det som slår mig mest är hur lugn jag ser ut och att jag bara fortsätter göra min grej hela tiden. Jag brukar sätta mig ned och titta på den där ronden när jag känner att spelet inte stämmer.
Det var inte många som visste vem du var innan de där dagarna på Troon. Var befann du dig i din karriär då?
– Det var en väldigt tuff period. Jag hade en bra karriär som amatör, men drabbades av borrelia 2014 och mådde inte alls bra, men försökte ändå spela. Det gick inte bra och jag tappade spelrättigheterna och fick kämpa för att försöka ta mig tillbaka. Sedan var jag nära att sluta 2019 när jag missade tourkortet med ett enda slag i kvalet. Men jag beslutade mig till sist för att göra en sista push och det är jag glad för nu.
TYSK DAMGOLF har haft stora svårigheter att få fram etablerade spelare på de stora tourerna. Caroline Masson är ett lysande undantag och hon har varit ett självklart inslag i fyra Solheim Cup-lag. Men någon majortitel har hon inte vunnit – och ingen annan heller.
Innan Popov, alltså.
– Det är klart att jag värderar det högt. Det är ju något historiskt som ingen kan ta ifrån mig. Tänk att få nämnas tillsammans med Bernhard Langer och Martin Kaymer. Det påminner mig om vad jag har gjort.
Hur har reaktionerna i Tyskland varit?
– Positiva förstås och det boostade golfen en del. Men vi är fortfarande inte där vi borde vara och behöver se ett större engagemang bland företagen för att få fart på satsningen på golfen. Framför allt behöver vi en tävling på LET i Tyskland. Det skulle hjälpa mycket.
Men Sophia Popovs prestation blev också en svensk fullträff. I alla fall på ett kontor i Örebro, där konfektionstillverkaren Röhnisch håller till. Sedan några år tillbaka spelar den 30-åriga tyskan i Röhnischs kläder, som plötsligt fick enorm tv-exponering under dagarna på Troon.
– När jag spelade på undertouren, Epson Tour, så blev jag kompis med svenskan Julia Roth och älskade hennes kläder. Det var europeisk passform, snygga mönster, fina färger och så satt de bra. Så hon hjälpte mig att komma i kontakt med Röhnisch och på den vägen är det.
Hur intresserad är du av kläder?
– Inte så mycket. Men jag tycker att det är viktigt att det ser schysst ut, för känns det bra så spelar man bra. Nu har jag fått vara med och designa en hoodie för golfbanan och det var kul. Jag gillar trenden med hoodies och joggingbyxor. Det är ditåt golfen borde.
Ursäkta, men är annars inte golfen i Tyskland känd för att vara ganska konservativ?
– Haha. Jo, så är det. Men det behövs en mer avslappnad attityd i framtiden.